Hade nästan glömt bort bloggen (förträngt). Men nu är det väl bara 5 veckor kvar till kalmar och så länge (kort!) borde till och med jag orka blogga. Börjar att dela med mig av min vätternrunda.

Saxat från min träningsdagbok på funbeat:

"Hade någon typ av ledarroll i Team Antil, det kändes både kul och inspirerande. Va som vanligt väldigt nervös innan start men så fort jag kom in i startfållan (2 min tillgodo) lugnade jag ner mig och fokuserade på uppgiften, sub9! Efter motorcykeln släppte oss tog det ett tag att samla ihop gänget. Och det tog några km för kedjan att börja rotera. Tyvärr gick det rätt ryckigt och ojämnt ner till Jönköping. Men vi körde in plustid på tidsschemat hela tiden och när vi kom till Gränna för första stoppet hade vi nog 6-7 minuter till godo. Vi stannade strax efter kullerstenen slutade på en parkeringsplats på vänster sida. Stoppet var snabbt och effektivt men jag upplevde det som det tog rätt många km innan kedjan började nå sin marschfart. Vi höll igen farten bra uppför kaxholmen och alla verkade respektera mantrat ”alla ska med”. Igenom Jönköping sänkte vi farten för att inga skulle behöva stressa när det blir mycket ”tighta” svängar och mycket refuger. Bättre att ta det lugnt och inte dra på sig någon onödig vurpa. Tyvärr kör jag i spets genom större delen av Jönköping så jag är gött trött när vi är på väg upp mot Bankeryd. Ny backe för i år och den kändes väldigt lång och brant. Men jag skrek så gott jag kunde att gruppen skulle hålla igen och att vi hade gott om tid. Även om vi höll igen så sved det riktigt mycket i benen. Bromsade mig utför backen eftersom dom varnat att det ska komma en tight rondell och det gjorde det. Tycker dom kan varna bättre för den nästa år. Men jag tror att alla ur Team Antil lyckades passera utan problem. Sen började kedjan rotera igen och här va jag väldigt väldigt nära att släppa!! Men som tur va fick jag lite positiva ord av mina teamkamrater. Och här kom medvinden som en skänk från ovan! Pulsen gick ner och vi rullade på i 45-50 bra länge! Snabbstoppet i fagerhult kom lika snabbt i år som förra och vi fick panikbromsa för att svänga in. Skönt att sträcka på sig för att sen fortsätta i medvinden mot Hjo. Kände mig stark igen och började faktiskt tro att detta är möjligt att fullfölja! Här någonstans började det regna rätt mycket men det varade inte så länge, kanske 2-3 mil, men man glömmer så lätt ;) När vi körde igenom Hjo började några diskutera om vi inte skulle ta och dela upp gruppen, många började bli slitna och ville inte riskera att gå in i väggen och missa sub9. Men vi beslutade att hålla ihop och sänka tempot. När vi kom till Karlsborg va klockan 10:15 och enligt tidsschemat skulle vi vara där 10:40 så vi hade väldigt gott om tid till sub9. Backarna till Boviken va inga större problem mer en att det började dra i låren på mig. Men efter jag sträckt ut i Hjo kändes det bra igen. Någon km innan Hammarsund så kom krampen i låren och jag sjönk som en sten genom fältet och va tvungen att släppa. Såg klungan försvinna och började genast räkna i huvudet vad som krävdes i snitt för att komma in under 9. Och det skulle räcka att hålla runt 30 in och det borde jag klara i 45 km om inte krampen blev värre. Men det va en balansakt i uppförsbackarna för att inte dra på sig krampen. Med 30 km kvar kändes det bra igen så det va bara att köra på. Hittade inga snabbåkare så det blev att köra en hel del själv. På slutet fick jag rygg på två relativt snabba och dom fick äran att dra mig in i mål. Kände mig riktigt nöjd med dagen och det va inte mycket jag kunde gjort bättre! Kanske kunde druckit mer för att undvikt krampen men då kanske jag hade släppt klungan pga pisstop.."