En månad försenad men här är den. Tyvärr är jag inte lika bra på att skriva som på triathlon så håll till godo med det som bjuds ;-)

Starttid 06:59:48
Simning 01:16:01
Trans 1 00:06:49
Cykel 06:00:28
Trans 2 00:04:12
Löpning 05:18:00

Total: 12:45:29

Egentligen skulle vi simmat 2 varv men eftersom vattentempen va 16,1 grader så blev det 4 varv istället. Med bara några minuter kvar till start gick jag ner till stranden. Och eftersom jag startade i seniorklassen så fick jag stå framför motionärerna. Så när dom flesta med seniorerna gått i vattnet följde jag med och hade alla motionärer bakom mig. Så nu gällde det att simma på relativt fort för att inte bli översimmad.  Första varvet va det som ett krig i vattnet och jag fick en riktigt hård smäll över glasögonen, så jag va väldigt glad att jag inte använde malmstens som har hård kant. När jag simmade ut på mitt andra varv va det lättare hålla mitt eget tempo. På tredje varvet upplever jag att det blir lite mer vågor och svårare att simma och andas bra. Fjärde varvet börjar jag bli lite trött i armarna (så går det när man fuskar med simträningen!) och orkar inte hålla rätt rytm så det blir svårare att navigera men det är en rätt skön känsla att man snart får växla till cykling och kan börja dagen på allvar! De va riktigt dålig botten vid varvningarna med hala och vassa stenar! Lyckades skära upp vänstra stortån och foten. Som tur va kände jag inte av det fören dagen efter.

Tog god tid på mig i T1, ingen idé att stressa för att tjäna någon minut här och riskera att glömma handskarna eller något. Det blåste en hel del så jag beslutade att ta på mig vindväst och det va ett klokt beslut! Behöll den på under resten av dagen. Tog en gel och åt en twix innan jag trampade iväg. Målet va att köra på 6 timmar och absolut inte snabbare även om jag kanske hade benen för det, det är ju trotsallt 42km löpning efteråt. Första kilometrarna ut ur Kalmar gick i en rätt hög fart, låg nog mellan 36-40 km/h. Det va svårt att bromsa med all publik som hejade på och adrenalinet som pumpade i kroppen. Men jag resonerade med mig själv och kom fram till att 18 mil är långt och målet är 30 km/h så det är lika bra att slå av på takten. Jag hade svårt att avgöra hur vinden påverkade min hastighet ut till vändpunkten, det va någon form av kantvind.  Körde på med med ett snitt strax över 30 ut till varvningen för att vara på den säkra sidan. Sen höjde jag farten in i bättre vind så första varvet kördes 5-6 minuter snabbare än tidsschemat. Men nu visste jag att det ska gå lite tyngre ut så då blev det lättare att disponera dom två kommande varven.  På sista varvet började cykeln låta konstigt så jag va orolig att jag inte skulle komma i mål! Skulle vara så typiskt om jag fick haveri med bara några mil kvar på cyklingen.  Men den höll och dom 18 milen kändes mycket lättare än vad jag hade trott innan. Hade kunnat ligga på hårdare men med tanke på maran så vågade jag inte. Drack en hel del, nästan en flaska var 15de km. Riktigt bra lagning och cola va riktigt gött att dricka! Stannade och pissade 4 gånger och passade då på att sträcka ut ryggen för den spökade lite.

T2 flöt på rätt så bra. Påhejad av Mikaela, mamma och pappa gjorde att jag kände mig stark och såg fram emot maran. Jag va så klart lite stel i benen men det kunde vara värre. Gissar att mitt löpsteg såg lite kul ut första 2-3 km innan jag kom in i rätt lunk.  Målet va att hålla mig löpande halva maran, men jag lyckades hålla igång rätt så bra första 25km. Men jag gick genom vätskedepåerna, drack 1-2 muggar vatten och lika många hälldes över huvudet, det va rätt varmt ute. När jag skulle varva för sista gången va väl egentligen loppets enda svacka. Samtidigt som jag förstod att jag skulle klara det så va det 14 km löpning kvar.  Sista varvet va oerhört tungt och ut till varvningen tog rätt långt tid. Men väl där började jag förstå att jag kunde komma under 13 timmar och då va det bara att "springa" på..  Sista biten in så går jag och njuter av att jag kommer klara Kalmar Triathlon. Vid målet möter hejarklacken mig med jubel och allt som hör till. Denna känslan går inte att sätta ord på iaf kan inte jag det. Det måste upplevas.

Denna dagen hade inte varit lika lyckad utan stödet från Mikaela, mamma och pappam, ni är jävligt grymma och utan er hade jag inte hållt ihop dagen så bra. Dom stöttade mig hela dagen och bullarna på löpningen va nog fan dom godaste jag ätit. Finns så mycket mer jag skulle vilja skriva men det är som sagt svårt att sätta ord på känslorna. Trots att det gått 1 månad sen startskottet gick så blir jag väldigt rörd när jag skriver detta. Helt klart en av bästa dagarna i mitt 26 åriga liv!

Nästa gång jag ska köra Kalmar Triathlon räknar jag med att min hejarklack är på plats för att backa upp mig ännu en gång. Troligen 2012 så skriv upp det i almanackan.

// Kalle a.k.a Järnman